Man klarar mycket mer än vad man tror.
Jag får det bekräftat gång på
gång.
Kanske tömmer jag reservbatteriet.
Förmodligen gör jag det.
Kanske
räcker inte bensinen hem.
Då får jag väl ställa mig vid dikeskanten och
vinka på hjälp.
Hade glömt att jag hade så vackra vänner.
Jag är ingen övermänniska.
Det är mycket som landar.
Faller på plats.
Mycket jag förstår.
Mycket som kommer ta tid att processa.
Men ur askan reser sig nya bilder...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar