Idag känner jag livet i mig!

 

Ni kanske har sett filmatiseringen av Astrid Lindgrens Madicken då Madicken vaknar med ett ryck, drar upp rullgardinen med en smäll och skriker till sin syster Lisabet

 

”Idag känner jag livet i mig!”. 

”Hur känns det?” frågar Lisabet. 

Madicken svarar; ”Det är när allting är härligt” 

och Madicken fortsätter med att säga, 

”och så känner jag livet i mig för att det är valborgsmässoafton och för att jag ska få nya sandaler!”. 

 

Jag har inte fått några nya sandaler idag med jag har fått ett jobb fram till juni. 

Ekhagens loppmarknad 2013

Igår var jag, mor och Ulla-Britt på Ekhagens loppmarknad.
Vi hade tur med både väder och fynd.
Som vanligt levererade loppisen en stort utbud av prylar.

Jag gjorde slut på hela 60 kr.
För det fick jag, tre glasburkar, en kakform, fyra barnböcker och två örngott som jag ska använda till att sy mjukdjur.

En bild ljuger aldrig.....

.....eller?

Att göra ett fynd

I helgen var jag med vänner i Ullared.
5 timmar med skratt, shopping och öl i sportbaren på Ge-Kås.
Och alla fyndade vi på ett eller annat sätt.

Foto:Marcus Larsson

Idag fyndades det lite prylar på Återbruket här i Borås.
Mer om det kan du läsa på Systrarna Bakfullas blogg.

Och på lördag hoppas jag fynda nåt riktigt kul på Ekhagens loppmarknad i Frufällan.

Glöm heller inte Åhagas stora loppisdag den 9 maj.

Tur är väl också att om Linda lyckas skaffa oss ett bord eller två på en loppis i maj.
Så kan vi få sålt lite "gamla fynd".

Den enes skräp kan ju vara den andres fynd.

Lycka till!

Bunny

Sydde en ny bunny häromdagen.
Ljusblå.
En röd är näst på tur.

NORMAL...

....PEOPLE WORRY ME.

Nya projekt...

....formas i huvudet på mig varje dag.
En del dör ut med en gång, andra ligger och gror.
Vissa bli jag sådär glad och exalterad över så jag kan gå och småtänka och mysa för mig själv.
Pangidéer dyker givetvis också upp men är ibland helt hopplösa att sätta i verket.
Många idéer blir liggandes hos mig så länge att jag tröttnar på dom.

Och allt för ofta tar saker för lång tid.
Konstigt det där.

Har förstått på senare tid att jag faktiskt ofta skapat på impuls.
Där, då, i stunden.
Att planering kanske inte är nåt för mig.
Att om jag planerar så finns chansen att bli besviken.
Besviken på att det inte blev som jag länge gått och tänkt.

Man blåser upp saker i sin hjärna.
Förväntningar.
Bra eller dåligt.
Visst fungerar vi alla lite så ibland?
 

Botten

Ibland känns det som om hela livet är en vandring på havets botten, som om man rörde sig under vattnet.
För allt går trögt, och så är det svårt att se klart framför sig, allting är så grumligt.
Hur man än kikar så ser man aldrig längre fram än till nästa måndag ungefär.
Och det är svårt att se någon helhet, den som går på havets botten ser aldrig det vackra havet utan bara en massa vatten.
Och man träffar så många konstiga torskar och knöliga gäddor och när de riktigt fula fiskarna kommer simmande, då är man i regel släkt med dom.
Hela tiden får man kämpa för att inte sjunka djupare ner för då hamnar man i bottenslammet och där vill man ju inte vara.
Livet är förvirrande.
Jag kan längta efter sammanhang.
Långt ovanför mig ser jag vattenytan, och jag vet att om jag lyckas ta mig dit upp och sticka huvudet över ytan, då kommer jag att få ett sammanhang.
Då kommer jag att se havet och stranden och vilken riktning jag ska gå i.
Men den som aldrig lär sig simma är dömd att gå på havets botten.

Långledigt

Efter min tråkiga påsk så kan man säga att jag tog igen ledigheten med start i torsdags.
Min tur att bjuda pantertanterna på fika.
Kom då på iden att först ta med dom på hemlig utflykt.
Så på torsdag fm hämtade jag fröken R och fru U-B och så bar det av till Rydals Museum.
Förutom en hel del slöjd och konsthantverk såg vi utställningen "Best of" med Elisbeth Ohlson Wallins bilder.
Sedan åkte vi till mig och fikade nybakade scones med marmelad, te, kakor och kärleksmums.

   

På fredagen sen åkte jag till hemlandet för att ordna allt för superloppisen i Vänersborg på lördag-söndag.

12.000 besökare var det förra året och de väntades slå rekord i år.
Vet bara att det var 470 bord med loppissaker.
Jag, mor och syrran hade två bord och sålde en hel del prylar.
En kul grej att göra sådär en gång om året.

Min älskade

Harry

19 mars 2005 - 30 mars 2013

Min påsk har smugit förbi i skymundan.

Äggen, godiset, påskpyntet, fyrverkerier, fest, ledighet.

Det har istället varit en tid som fyllt mitt hjärta med sorg.

Stor sorg.

En svart dimma inombords.

Det var alltid vi två.

Ensam är inte stark.

Och nu måste jag försöka vända mig om, se de goda och glada stunder vi hade tillsammans.

De stunder jag tackar honom för från botten av mitt hjärta.