Det normala livet

På Borås Stadsteater nu i höst.

Simonsland

Nu är det snart klart.
Körde förbi Simonsland i morse.
The Company, Simonslands nya restaurang har redan öppnat.
Textilskolans elever har flyttat in.
Men än är det mycket jobb som återstår.
Det kommer bli ett jättelyft för Borås.
Ett helt nytt textilcenter.

Pantertanterhäng och knattefotboll

Hela helgen har varit som en liten semester.
På lördagen trip till hemlandet med pantertanterna för skulpturvandring.
Och på söndagen flera timmars sittande i solen hejandes på mina små knattar.
Härligt!

Ramlar

Jag ramlar dåliga gatan fram
Och jag var full och jag var dum och jag ramla på allt
Och jag föll för nån på en fest nånstans
Och det skulle ju va dans, dans, dans!

Och det är lång väg ner
Och jag skulle aldrig ramla mer
Och jag ramlar glada gatan fram, sen ramlar jag tillbaks igen
Nu har jag ramlat gatan klart
Men jag är ändå inte riktigt lika glad

För många ramlande flickor ramlar förbi
För många rammelsängar att ramla i
Människor ramlar runt på stan
Människor ramlar hårt, precis som du och jag
Och det är lång väg ner

Och du skulle aldrig ramla mer
Och jag ramlar kär i dom som inte ens vet vem jag är
Jag har ramlat där förut, och det är mer än bara nån sorglig kliché
Och jag ramlade in på nåt diskotek
Och sen ramla jag ut, såvitt jag vet
Och jag ramla omkull och tog mig upp och sen 
Ramlar jag aldrig hit igen

-Håkan Hellström

Grubbleri Grubblera

Människor jag mött
människor jag levt med
kliver runt i mitt huvud
varje natt vid fem
Jag försöker somna om
men dom har mycket kvar att säga
som om dom blivit utkörda
som om dom vill komma hem

Första fotodagen

Idag blev min första fotodag.
Jag åkte till Tvååker för att hjälpa min kollega.
Vi fotade på ett naturbruksgymnasium.
Och efter fotograferingen fick jag ströva fritt på området.
Så mycket roliga djur.
kor
hästar
får
getter
grisar

lamor
höns
ankor
papegojor
hamstrar
kaniner
ormar
spindlar
fiskar
hundar
känguru
och mycket, mycket mera.
Men dom där kängururna fick jag tyvärr inte på bild.
De skuttade förbi snabbt och gömde sig i det höga gräset.

Jag fick en guidad tur på svinstians BB.
Här föds det svin på löpande band.
Dessa djur ser aldrig solen vilket kan verka hemskt.
Men man får ta det för vad det är.
En köttfabrik.
Trots allt hade dessa grisar det väldigt bra.
Och att få se 50 suggor med smågrisar på en och samma gång det kan inte vara annat än väldigt häftigt.
Grymt! :) 

Den där grusvägen

Nu i sommar kan jag väl inte säga annat än att det varit en ganska skön nedförsbacke.
Bra fart, den ljumna vinden i ansiktet, den kittlande känslan i magen och det har gått alldeles för fort.
Visst, okej, jag får väl erkänna att det har kommit en och annan uppförsbacke också.
Riktiga sådana där som man få stå och trampa i.
Det har varit svettigt och tungt men som tur är har jag trampat förbi och upp ganska så snabbt.
Men mest har det ändå varit nedförsbacke.
Inte konstigt då kanske om man där på slutet har trampat i lite för hårt.
Tror att man ska kunna rulla långt på det här.
Rulla långt på raksträckan som breder ut sig mot hösten.
Men det är där i slutet på nedförsbacken som det där förbannade rullgruset dansar under däcken.
Och jag druttar ner i diket med huvet före.
Eller är det kanske med magen före?
Och där blir jag liggandes i en hel vecka.
Så kan det gå säger kroppen och slår mig på fingrarna.
Efter några dagar dyker gumman i Kråkedalen upp och sträcker ut sin mjuka hand.
Hon kramar om mig och torkar mina tårar och lagar soppa åt mig.
Och jag blir sakta bättre och bättre.
Men jag sitter kvar här i diket ett tag.
Här är det lugnt.

Armband

Hela sommaren har jag velat gå på festival.
Att lyssna på bra musik, träffa härliga människor, dricka öl och vara med om nåt nytt.
Att få ett sånt där coolt textilarmband nitat runt handleden.
Ett sånt som du sen går omkring med i ett halvår tills det är alldeles slutet och luktar lite unket.
Bara för att visa att man var där. Där, där det hände!

Det ända band jag fick i sommar var av plast.

Men för det fick jag lyssna på mina hjärtljud, träffa många trevliga människor, dricka energidryck, få morfin, övervinna min rädsla för blodtömning och se mina inre organ på en dataskärm.

Kanske inte så illa pinkat ändå...

Avbrott

Just nu är hälsan inte med mig.

Akuten i tisdags.

Vårdcentralen och akuten idag.

Röntgen imorgon.

Vi får se vart det slutar.

Just nu är det en hel del smärta men jag år okej.

LittleTown

Idag har jag varit och rekat på ett ställe jag ska tillbaka och plåta på.
Och jag blev lite kär.
Det är som en liten, liten "kulisstad" mitt i skogen.
Byggnader, gator och ett litet torg.
Men allt är öde och tomt och slitet och fullt av färgglad graffiti.
Och vackert!
Så himla vackert!
När jag dök upp hade byn redan några besökare.
Ett gäng som spelade AirSoft. (när de springer runt och skjuter på varandra med plastkulor)
De var trotts sin hobby väldigt trevliga och undrade om jag skulle vara med.
När inte så var fallet kom vi överens om vilka byggnader jag kunde ströva fritt i utan att bi skjuten på.
Funkade fint för mig.
Kändes skönt att inte vara själv, att höra dom smyga omkring på avstånd.
För en stund känns det som att vara i en annan värld.

Du fick aldrig veta

Du fick aldrig veta
att när du rest satt jag kvar
vid avtrycket i gräset där du legat
jag förde min hand
över det nedpressade gräset och det var
som om jag behövde och vårdade din frånvaro mer
än jag behövde och vårdade dig
det var som ingenting fick komma tillbaka
om du återvänt
hade du gjort intrång
du hade stört smärtans landvinningar
och du får aldrig veta hur ömt och starkt jag
talade till din skugga i gräset
det var som om jag redan sörjde dej
som om jag försökte vänja mej vid
vad som väntar oss alla
och att priset för en människas insikt
är en känsla av övergivenhet
som redan från början uteslutit och raserat tron
på en varaktig kärlek

Bruno K. Öijer